Fystränare för en fystränare

Vissa saker är svåra att göra inom familjen. Punkt.
 
Vissa saker går jättebra. Råd ges, fås och bankas in i tid och otid. Ibland lyssnar vi, ibland lyssnar vi inte och ibland låtsas vi lyssna men skiter fullständigt i vad som sägs. Det där med att samarbeta som par...inte alltid klockrent och lätt.
 
När det gäller styrketräning hoppar sambon Johan in som piska då och då. Jag är nämligen inget stort fan av att styrketräna. Att lära ut styrketräning till andra, visa teknik och coacha är helt annat än att stå där själv. Jag är i stort behov av en piska, eller kanske rättare sagt slagträ, i pt-form. Tyvärr är det svårt att visa sin främsta träningssida när fystränaren står en för nära. När jag dessutom gärna vill säga min åsikt och åsikterna krockar (oftast på grund av missförstånd) är det svårt. Senaste passet innehöll både spark på skivstång, liten lätt idiotförklaring av pt som räknar ner hur många reps som är kvar (PRECIS likadant som jag själv gör för mina idrottare) samt en fuskpaus.
 
 
Teknikmits i vardagsrummet. Sparringpartner?
 
Hur som haver kan jag inte sluta förvånas hur svårt det ibland kan vara att lyssna på de som är nära. Inte bara inom träning och en vardagssituation som vår. Det är märkligt hur den man borde hantera allra bäst och visa allra mest respekt för ibland hamnar så långt ner i trevlighetsregistret. Tips mottages tacksamt. Det blir bättre. Det kommer bli bättre. Vi kommer hitta någon bra synk. Tills dess utövar jag bitningar i tungan och Tålamod (framförallt med mig själv).

Kommentarer
Postat av: Johanna§

Jag å stefan är i luven på varandra ofta, skriker och har oss ibland, det är bara svårt att träna med sin sambo, man övertolkar allt!!
kram

2014-01-10 @ 13:50:03
URL: http://johannarydberg.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0