Fothot, fotbot, fotnot

 
 
Lördagssparringen togs upp av foten. Helt och hållet. Vi är inte riktigt vänner. Foten tar för mycket plats. Alldeles för mycket. Acceptans, acceptans, acceptans. Det gör ont men jag vet inte vad som är värst. Smärtan eller handlingsförlamningen i lördags i försöket att hantera all den frustration som bubblar upp. Det brast helt enkelt. Och när jag kom hem i vilan mellan passen hotade jag foten med att om den inte slutar göra mig så sårbar säljer jag han på blocket. Till reapris. Nedsatt reapris med röda bokstäver.
 
Ett lugnare pass och "mellomys" (vilket fenomen!) i vänners sällskap med middag på bordet och lite bubbel i hand gjorde dagen mer hanterbar. En vilosöndag med middag på Pio gjorde även det sitt till. Den där kärleken, han kan han. För visst kändes det lite lite mer hoppfullt i morse, ett tag. Ut med det gamla, in med det nya, acceptera, filosofera, HANTERA.
 
En vecka kvar tills jag åker och allt som skulle göras innan är inte klart. Då är det som det brukar och det som är som det brukar innan resa, ja det brukar gå att hantera.
 
(Projektinlämning kom idag tillbaka med "Riktigt bra" och "Well researched", gör om det om du kan foten. HAH!)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0